Realismen som litterär era varade från ca 1830 fram till år 1900. Författarna som började författa realistiskt ville porträttera världen som den verkligen var, ur ett objektivt samt vetenskapligt perspektiv utan censur och följaktligen handlar böckerna inom realismen vanligtvis om känslomässigt laddade ämnen, som t ex gatubarn, orättvisa samt vad det medför att vara barskrapad.
Realismen uppkom som en gensvar samt opposition mot romantiken som ofta var en fantasifull och orealistisk strömning. Realismen sätter vanliga personer och vardagliga händelser i centrum istället för som romantiken där det handlade om ädla hjältar samt demoniska skurkar.
En annan orsak till att realismen uppkom var att det skedde en hastig samhällsutveckling, där omfattande mängd av personer flyttade in till storstäderna, vilket ledde till en industriell expansion samt en urbanisering av länder. I dessa industrier var förhållandena icke de bästa och flera kände att det här doldes för allmänheten.
Denna period präglades av den industriella revolutionen. När bönderna flyttade in till städerna och började tjänstgöra i fabrikerna hade människorna hejdlöst dåliga arbetsvillkor samt barnarbete blev vanligt. Det var ofta det som Dickens och de andra realistiska författarna skrev om. Dickens var personligen vid tolv års ålder barnarbetare samt det var på det viset han kom att öppna ögonen för den bittra verkligheten.
1842 beslutas att alla svenska människobarn skall gå i folkskolan, som den kallades enär, samt genom detta började fler och fler utbilda sig samt intressera sig för att studera. Det här gjorde att författarna icke längre skrev för kyrkan samt staten, utan de började skriva för folket. Genast började folk att mista tron på kyrkan samt sökte respons från andra ställen, man började beskriva världen med hjälp av vetenskap istället för med religionen. Det här speglas inom författarnas texter från den här perioden, de började skildra samhället som det faktiskt såg ut.
Flera romaner som kom ut under den här tiden publicerades främst som följetong i tidningar. Det här tog Charles Dickens fasta på och började författa om sociala orättvisor inom samhället som t ex i Oliver Twist. Ett exempel på en svensk författare som skrev verklighetstroget var Fredrika Bremer som skrev om kvinnors rättigheter i samhället, om det patriarkaliska samhället: att man först styrdes av sin fader och därefter av sin man. Det skrevs en del böcker om att äktenskapet borde vara jämlikt, men dessa böcker fick mycket kritik och många blev upprörda ehuru att det var så kontroversiellt.
Dickens riktade mycket kritik mot samhället och var expert på att skildra samhället exakt som det såg ut utan att få det att låta bättre på något sätt. Hans skrivstil är baserad på kritik mot samhällets brister och orättvisa Realistisk litteratur fokuserar på vanliga personer istället för att som romantisk litteratur handla om ädla hjältar och undantagsmänniskor. Charles Dickens började skriva månadsromaner som följetonger. Dessa var mest blaskor, simpel familjeunderhållning för medelklassen. Författarna hade inte lång tid på sig att författa och var tvungna att behålla spänningen i varje episod för att ej förlora läsare. Kvalitén på det skrivna var därför icke jämt av högsta klass.